Efter handledningen och helgen kändes det som jag stod i ett vägskäl. Jag blev uppmanad att pröva de olika spåren jag hittat men det gick inte. Det blev ett stopp och jag kom ingenstans, inga bilder, inga tankar, ingenting.
Det kändes som jag stod i en dimma och då är det väldigt otäckt att välja. Vilka spöken och otäckheter gömmer sig i allt det mjölkvita.
I måndags på tåget började jag, trots motstånd, gräva mig vidare. Ja det kändes faktiskt så som om jag långsamt grävde mig fram. Jag gick igenom allt jag tänkt och bilden över var jag befann mig klarnade. Jag fick distans till mig och mina tankar och då kunde jag se ett mönster.
Dimman lättade och jag kunde se att........... jag inte rört mig alls ?!...eller att jag vandrat i cirklar. Jag var tillbaka på ruta ett! GRATTIS!!
Men det fanns något nytt........ETT MÖNSTER
KOMMUNIKATION
Från en och samma bild eller verklighet ser vi eller väljer att se olika saker beroende på bakgrund, kultur, rädslor. Vi kanske aktivt väljer att blunda för vissa saker.
Konflikter uppstår ofta för att vi inte delar samma bild av verkligheten.
Vi fokuserar på olika saker, ställer in skärpan eller väljer ett bildutsnitt som beskriver det vi vill förmedla med bilden.
Nu kommer den hemska sanningen.......
Jag har aldrig tänkt på hur jag har valt.......
Jag har i alla år tagit bilder, målat och tovat utan att fråga mig....varför...
Tänk om alla de som köpt mina tavlor eller tovade saker fick reda på det.
Ja nu har jag bekänt, alla kan läsa det. Huu
Jag börjar med mina egna bilder och undersöker hur jag valt, jag antar att jag gjort omedvetna val. Vilka är dessa? Vad berättar mina bilder för mig, om mig.
Jag vill göra upp med min historia.
Jag har någon tanke att utgå från mina gamla bilder och göra om dem så att jag aktivt och medvetet kommunicerar något med dem bildmässigt.
Det låter så käckt allt det jag skriver men det har varit väldigt jobbigt och inget konkret har blivit gjort, så ett litet ångestspöke har börjat växa i huvudet.
Hur sjutton ska jag hinna detta? Jag skulle behöva månader, minst.
Men jag ska göra som min kursare skrev. Tänka vidare under tiden jag arbetar med bilderna.
Får se hur kångt jag hinner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vem säger att vi ska vara färdiga den 5 Maj?? Visst, utställningen är då, men man kan liksom inte bara avsluta sådana här tankar bara för att tiden runnit ut. Tänk, kämpa och sortera, hitta din väg. Det som blir färdigt blir färdigt, jobba för dig själv och inte för det magiska datumet!
Kanske skulle vi alla gå tillbaka i våra egna spår för att finna den vi är just nu, och för att komma vidare.
Jag tycker inte att det låter käckt, det låter som en verklig konflikt för dig. Jag tycker dock inte att du ska döma dina gamla bilder och objekt för hårt, de var ju resultat av din tanke som den såg ut då även om du inte tycker att de kommunicerar på det sättet som du vill idag.
Intressant det du skrev om att vi väljer att se olika saker utifrån olika bakgrund, kulturer eller rädslor. Att blunda är också ett val. Det ska jag ta med mig till mitt projekt.
det känns som om vi har lite liknande tanke med vårat projekt. Jag jobbar också med gamla bilder och med min historia, hur har den format mig osv. kram kram M
Skicka en kommentar