Har börjat arbeta för att få grepp om vilken "lösning", förvandling eller gestaltning jag vill ge Fjällgatan.
Min känsla och tidigare gestaltning handlade om splittring och att ingen enhetlig tanke fanns för hur Fjällgatan skulle se ut. Alla tar ansvar för sin bit, sin bostadsrättsförening, lägenhet osv men ingen för helheten. Så är det vägen med alla bilarna, bussarna och lastbilarna. De bidrar också till att splittra och dela, skapar en oro genom sitt ljud och sin fart.

Människor på en gata som Fjällgatan som alla verkar vara på väg någonstans, som är stressade och kanske blir mer stressade av miljön, hur kan jag ge dem en annan upplevelse eller känsla.

Jag vill ena, knyta ihop, sudda bort lite av splittringen.
Få något att växa. Växterna är ju något som är enhetligt på Fjällgatan.

Pratade med en av mina tonåringar och fick ytterligare tankar om att växa. Hur svårt det kan vara och hur viktigt det är att kunna respektera sig själv och andra och att våga.....våga tro på sig själv och att hålla sig öppen för intrycken utifrån.
Balansen mellan att lyssna och ta in intryck utifrån och att lyssna inåt. Då kan något viktigt börja växa.
Det är också bra beskrivning på hur jag vill att min arbetsprocess ska fungera.

Vatten är något levande, det rör sig och det ger liv.