Känner att jag vill knyta ihop säcken genom att reflektera över det här arbetet. Idag när jag fick upp collaget och arbetet var avslutat fick jag en bättre distans och överblick. Bedömningsmodellen hjälpte till med strukturen.

Processen blev tydligare och det var lättare att att komma igång det här gestaltningsarbetet jämfört med det förra. Kände att jag arbetade mer målmedvetet.
Försvann först in i dimman (förvirring)och åkte berg och dalbana precis som förra gången men den här gången visste jag att det fanns ett nästa steg....

Lyckades till slut få tag på en känsla för Fjällgatan som jag fortfarande står för och ville välja ett material som svarade mot den eller de känslorna.
Ville välja förutsättningslöst men hade kanske för bråttom....

Arbetet består av olika delar, vägen (underlaget som består av takpapp), farten, alla som är på väg på Fjällgatan (foton skurna i avlånga bitar av bilar, bussar, människor som rör sig) och känslan jag har av att det saknas en samordnad syn på utseendet,arkitekturen och allt det visuella( collage med olika mönster, slitet och satta utan hänsyn till varandra).

Nu kom jag till en del i processen jag inte kände igen från förra gången. Känslan var klar och de olika delarna. Det var bara det att collaget inte uttryckte den känsla jag var ute efter.
Något klickade här som jag inte är helt klar över. Men jag har inte arbetat riktigt så här förut och kanske blev jag för intellektuell och för inriktad på mottagarperspektivet. Min egen känsla kom för långt bort.

Jag vågade ändå arbeta förutsättningslöst, vågade spänna bågen och...... misslyckades. Eller i vart fall inte lyckades så bra som jag önskade.
Men det känns inte så jobbigt att misslyckas om man verkligen försökt.


Något jag ändå lärt mig på den här skolan och som jag arbetar aktivt med i mina gestaltningar är just mottagarperspektivet.
Jag menar inte att det är min starka sida, tvärtom.Det har ofta "stört" mig i mitt arbete med mina gestaltningar.
Men denna störning har för mig blivit en spännande utmaning och gjort det skapande arbetet svårare, mer intellektuellt utmanande, roligare och viktigare.

Handledningarna, vår handledningsgrupp har varit mycket bra. Det är skönt både att få lasta av sig sina egna problem och ta del av de andras arbeten. Trots att våra gestaltningar är olika arbetar vi ju med samma sak. Att ta del av andras gestaltningsbekymmer öppnar ögonen och ger mig kunskaper, förståelse, insikter om olika vägar i skapandeprocessen och svårigheterna att nå en gestaltning som visualiserar den känslan man vill.(Även att nå fram till en känsla över huvud taget.)