Arbetet med gestaltningen blir just nu väldigt splittrat men...
Efter förra handledningen backade jag tillbaka i mina idéer och började gestalta "växandet" igen. Både i lera och med skisser. Jag tittade i böcker och på foton som jag tagit i somras. Det hände något med mitt fotande efter gestaltningsarbetet i våras och i flera av dem hittar jag en känsla som hjälper mig att förstå min känsla i det jag gör. Jag tappar lätt bort den annars
.
Jag har även varit ute på nätet och kollat upp växandet där. Hittade några intressanta konstnärer som arbetade med just "växande".Blev väldigt inspirerad.
Annars upplever jag den här fasen i arbetsprocessen som arbetsam och lite deppig. Jag misstror mig själv och min förmåga. Och jag tror att det blir värre för att jag på något sätt inbillar mig att jag ska trivas med den här delen av arbetet. Alla möjligheter finns, jag går på upptäcksfärd, letar efter känslan och ett sätt att gestalta den, men blir mest frustrerad.

Jag har i mina tidigare arbeten inte fokuserat på "känslan" som jag skrev om tidigare. Den har jag alltid fått backa tillbaka till och det kanske är så för mig i min arbetsprocess. Men det har blivit tydligt för mig den här gången.