Känslor utifrån kommer och stör hela tiden.
Jag försöker fånga känslan från Fjällgatan.
Äntligen har dimman börjat lätta lite. Jag har en känsla. Den handlar om olikheter som vänder ryggen åt varandra och som för mig skapar en "nollgradig plats".
Jag upplever samma känsla som på högstadieskolorna där man med låsta dörrar överger ungdomarna.
Husen signalerar så olika saker att man inser och känner att samordning saknas.
Samma känsla som när vuxna på en skola signalerar olika saker och ungdomarna inser att ingen samordning finns, fritt fram för djungelns lag, vuxenvärlden har gett upp.