Ångrar mig lite eller känner lite annorlunda när jag besökte Fjällgatan igen.
Fortfarande tycker jag att gatan/ platsen genom sina olika uttryck signalerar att det är en plats utan samordning. Man tar bättre eller sämre ansvar för sin bostadsrättsförening men ingen tar ansvar för helheten.
Men idag upplevde jag det positiva med en sån plats. Det ger en frihet att få vara precis som man vill. Det stimulerar en mångfald av uttryck även för de som bor där.
I varje fall om de som bor här fungerar någorlunda socialt, har en grundtrygghet.

Upplever området som en "nollgradig plats" och känner mig sugen på att använda stickers på något sätt i det här gestaltningsarbetet.
Jag har läst en artikel på nätet av Cecilia Andersson på forskarskolan Estetiska läroprocesser Konstfac/B1 "Gatukonst-på plats i staden". Hon resonerar både om stadens offentliga rum, hur det används och om platser som inte används.
"Stadens nollgradiga platser är platser som kan ha icke-definierbar mening; arkitektoniskt, estetiskt, funktionellt. Det är bland annat på dessa platser gatukonstutövaren finner ny mening, nya betydelser att överlappa platsens innebörd med"
Fjällgatan saknar inte funktion (transporterar) men arkitektoniskt känns meningen/ tanken mindre definierbar.
Läser man om Masthuggets historia förstår man bakgrunden till varför det ser ut som det gör idag. Modernismen tankar har verkligen påverkat Fjällgatans utseende.

Vår seminariegrupp var till stor hjälp när jag försökte reda ut alla mina tankar runt mitt gestaltningsarbete. Känns som jag vet vad jag ska arbeta med nu.